CelieGunnarsson

Ärtan fick sig en skrittur idag tillsammans med R och hennes Lina. Det var mörkt, kallt och väldigt mycket farliga ting ute i naturen. Jag hade sjukligt mycket kläder på mig och klarade mig från att frysa nästan hela vägen. Lite stolt, är typ första gången det händer! Denna kyla..

Till middag lagade jag och sambon ugnsgratinerad torsk med hackat ägg och bechamélsås (kan även beskrivas som fiskgratäng) som serverades med ett fluffigt (inte ett dugg fluffigt, men visst låter det mycket lyxigare?!) potatismos och gröna ärtor. Det var i alla fall mycket gott. Rekommenderas!

Har nog inget mer revolutionerande att skriva om just idag, så får säga nattinatt istället! Sov gott.

Vid femtiden stack jag ut till stallet. Tanken var att åka till ridhuset och hoppa lite, men neejdå. Då var väl hästkraken varm i två ben med tillhörande hovar (höger bak och vänster fram). Sjukt skumt var det eftersom hon inte var ett dugg öm/svullen/halt eller hade några sår. Troligtvis bara en liten snubbling i hagen, men det var inte läge att hoppa :( Vi åkte till ridhuset i alla fall eftersom man inte ens kan jogga någon annanstans. Detta lilla äventyr började med att Ärtan började leva rövare i transporten så fort vi stannade. Ingen aning om varför.. Visst, hon brukar ju vara otålig, men inte helt rabiat!? Jag skulle därför skynda mig lite och få ut henne lite snabbt för att slippa en söndersparkad transport, varpå hon genast fastnar med tyglarna, får panik, slänger sig bakåt och tyglarna säger "poff". Kul. Jag är alltså ensam vid ridhuset med en halvgalen häst, utan tyglar. Vad göra? Nu fick ingenjören komma fram..

Min lösning blev kanske inte den snyggaste och definitivt inte den säkraste, men bästa alternativet just då. Eftersom den ena tygeln hade gått av på mitten gick det inte att rida med den alls, så jag fick knyta den andra tygellängden i bettringen och rida med jättejättekorta tyglar hela passet. Stumpen som var kvar av den sönderdragna tygeln knöt jag fast i käkremmen, så att jag skulle ha en nödbroms om min fina lilla anordning inte skulle palla trycket. Vilket meck!

Men det gick faktiskt bra, till slut. Helt fantastiskt bra faktiskt! Att rida med superkorta tyglar får nog bli min nya grej, för Ärtan var hur fin som helst och de varma benen kände jag inte av över huvud taget. Skönt! Dock lite synd att det inte blev någon hoppning, är så sugen nu! Kan inte säsongen vara här snart och all is försvinna?!

Min personliga åsikt är att man blir enormt stark av att rida och man kan absolut bygga muskler. MEN, man tränar vissa muskelgrupper ganska isolerat, vilket innebär att man till exempel kan ha otroligt starka muskler framsida lår, men däremot vara klen som en sill i baksidan. Detta gör i sin tur att man belastar leder och ligament helt fel som till slut går sönder. Om man, som jag, även har skador sedan tidigare (jag har en ledskada i ena knät sedan jag gick omkull och fick ponnyn över mig) är det ännu viktigare att träna allsidigt och träna upp musklerna runt skadan.

Att köpa gymkort känns ganska uteslutet, då det är galet dyrt och ovärt om man ändå inte hinner dit mer än ett par gånger i veckan. Att gå på pass på friskis&svettis eller liknande är betydligt bättre, men det kan vara svårt att passa in fasta tider. Min plan är istället att träna hemma. En kvart varje (hade velat ha typ tre understrukningar här, mest för att övertyga mig själv) dag. Det hinner man faktiskt alltid med! För att motivera mig lite ytterliggare har jag idag köpt en.... trumvirvel... dadadadadadadada.... Pilatesboll! 179:- på Rusta tyckte jag att det kunde vara värt. Det finns ju faktiskt riktigt roliga övningar man kan göra med en liten boll. Hoppas jag..

Dagens första träningspass går nog till att blåsa upp bollen.. Det medföljde en pump, men det var också den minsta pumpen världens någonsin skådat, yey! Wish me luck!

Idag var det dags för en vilodag, så stallet klarades av ganska snabbt. Några klappar i hagen fick Ärt i alla fall, samt tillrätning av täcken. Hagarna är verkligen hemska just nu! Det är så pass illa att vissa av hästarna har flyttat över i sommarhagarna istället. Är dock inte jätteförtjust i att Ärtan ska gå där och äta frostgräs hela dagarna... Hennes mage är lite känslig sedan innan och jag vill inte att hon faller ur en massa pch tappar alla muskler som hon gjorde förra vintern. I och för sig, är alternativet att bryta alla ben i kroppen av den frusna leran är lite diarré ett lågt pris att betala. Jag är som sagt lite kluven. Hon och hagkompisen Cabot har i alla fall den bästa av grushagarna (även om den också var en lerpöl innan det frös på), så det kunde varit värre. Känns också taskigt att dela på dem, vilket vi skulle vara tvungna att göra om Ärtan skulle flytta till gräshage. Cabot har nämligen kronisk fång och får absolut inte äta det frostbitna gräset. Ack och ve, what to do, what to do?

Innan mammas tåg avgick mot Kalmar passade vi på att äta lite sushi på RåEpok. Ett himla mysigt ställe med jättegod mat. Deras image är att klimatanpassa all fisk som serveras, så de finns inga rödlistade firrar på menyn och de återinsätter x antal fiskar allteftersom. Ett mycket bra initiativ! :)

Tiden i stallet blev desto mer lyckad. Ärtan var mycket mindre öm i ryggen idag, så back on track-täcket hade gjort sitt jobb. Underbar uppfinning! Jag tog därför en sväng till ridhuset och trimmade henne lite. Passet inleddes med några små bråkigheter, det var nämligen grymt jobbigt att ställa igenom och arbeta genom hela kroppen. Självklart hade jag ridit fram ordentligt och galopperat igång i lång, låg form i flera minuter för att få upp värmen och mjuka upp musklerna. Det räckte dock inte för fröken som satte emot allt hon kunde komma på. Favoriten är att skjuta mig och hela sadeln(!) till vänster, när man rider i högervarv, så att man inte kan inverka över huvud taget. Kul lek. Idag gick det så långt att jag till och med fick sadla om efter en halvtimme, men sen kom jag åt henne med hjälp av en gammal övning som jag fått av en av mina dressyrtränare.

Man rider som en diamant, alltså en fyrkant fast sneställd. Man kapar liksom hörnorna. T.ex. Sväng vid A, rid rakt mot långsidan, när du nått spåret sväng 90 grader mot medellinjen, där svänger du 90 grader till mot nästa långsida, och sedan tillbaka till A. Förstår ni? Kanske lite luddig förklaring, men en bra övning. Tanken är att man ska låta den tydliga hörnpasseringen (använd ledande tygeltag och mkt ytterskänkel, så att svängen blir så skarp som möjligt) "sätta" hästen på det inre bakbenet. När du är nästan är ur hörnpasseringen trycker du på framåt, så hästen får skjuta ifrån ordentligt med bakbenen och öka steget. Den lilla ökningen gör det också lättare att hålla en spikrak linje mot nästa punkt. I vändningen kortar man steget med hjälp av en halvhalt. Hästen kommer även själv att korta upp sig när den sätter inre bak under kroppen. Tempoväxlingarna gör hästen elastisk i kroppen och gör också övningen rolig. Den får definitivt igång bakkärran, om den utförs rätt, och hästarna brukar snart vara med på noterna och själva öka och minska steglängden och bli mer på hugget.

Efter denna övning var hon som en ny häst. Jag jobbade med öppnor, lite skänkelvikningar och även lite slutor, i lösgörande syfte. Hon bjöd fram till handen och trampade på bra bakifrån. Härligt! Galoppen var inte riktigt lika skojig och det blev ett par avbrott när jag skulle ta in henne på de mindre volterna... Inte okej. Ärtan = latmask. Men sammantaget ett fullt godkänt ridpass. Känns bra eftersom min medryttare I ska ta hand om henne imorgon och jag vet inte hur mycket hon kan rida, eftersom det är fruset överallt och hon inte kan köra till ridhus. Vi får väl se hur det går. Btw, såhär hittade jag Ärtan i boxen idag, hon såg rätt nöjd ut:

Imorgon kommer min mor och hälsar på en stund. Hon ska minsann ha med sig både nytt schabrak till Pärt och mina nya glasögon. Spännande!! Får väl ge bildbevis imorgon. Nattinatt!

Hade tänkt att ta mig till ridhuset även idag, men tji fick jag. Den väldiga kylan hade nämligen nått ända in i ridhuset, så underlaget var fruset. Fick istället bli en promenad i mörkret. Ärt tyckte att det var en utomordentligt dålig idé, eftersom hon tydligen höll på att frysa ihjäl dubbla täcken till trots. Hon är hopplös när hon fryser! Blir helt stimmig, går och skakar och spänner sig. Inte lustigt att hon blir stel och öm i ryggen. Nu har hon i alla fall fått på sig både back on track-fleece och 400 grams halstäcke, så om hon fryser nu vet jag inte vad jag gör.. Hoppas att hennes rygg är mindre öm imorgon efter back on tracket också. Jag är inte sugen på att få en häst med ryggskott!