CelieGunnarsson

Jag heter Celie Gunnarsson (surprise, surprise, hade väl ingen kunnat gissa?) och är född 1990, alltså 21 år gammal i skrivande stund. Jag är född och uppvuxen i Kalmar, men bor sedan ett och ett halvt år tillbaka i Lund tillsammans med min sambo, Oscar, där vi båda studerar på universitetet. Tanken är att jag ska bli civilingenjör (ni vet en sån där som ingen vet vad de egentligen gör) inom informations- och kommunikationsteknik. Det handlar kort sagt om bland annat mobiltelefoni, internet och framför allt hur människan samspelar med teknik. Min förhoppning är att jag ska jobba inom det sistnämnda området och kanske designa/förbättra gränssnitt (alltså det som vi ser på skärmen när vi startar ett program). Vad jag sedan blir får vi väl se.. Utbildningen är femårig, så jag har ju lite tid kvar att fundera.

Ridning har jag hållit på med sedan fyra års ålder och hästar har varit mitt största intresse sedan dess. Jag började rida en gång i veckan på ridlekis med små shettisar, för att sedan gå över till vanlig ridskola när jag var sju. Hösten 2000 fick jag min första egna häst, en C-ponny vid namn Mr Tickle. Han var rödskäck och världens sötaste och goaste att rida, dock ett hår av hin när det gällde all annan skötsel. Tillsammans tävlade vi i hoppning upp till LA, även om vi hade störst framgångar på LB-nivå. Med framgångar menar jag dock inte en massa fina placeringar, då jag var en mycket ordentlig liten ryttare som var extremt noga med att ta uuuuuut vägarna så att hästen skulle vara rak mot hindret, även i omhoppningar. Föräldrar, tränare och övriga nämnde ofta något om att "rida till Kina.." och det var inte alls ovanligt att jag fick tidsfel. Men snyggt var det minsann!

Efter en ganska hastig växtperiod bestämde vi oss för att sälja min älskade ponny och direkt gå upp på stor häst. Sommaren 2004 blev en sommar fullproppad av provridningar, men efter 35 (eller var det 37..?) hästar, hittade vi äntligen en som passade. Valet föll på herr Noble Carboné, en skimmelvalack på 168 cm som endast hade fem år på nacken. Han hade tävlat upp till 1.20 och var efter Cardento. En superfin gentleman, som dock hade ett problem. Han hade ingen egen motor, what so ever.. Detta passade mig i och för sig ganska bra till en början då han var världens snällaste och jag kunde känna mig helt trygg. Under tre år plockade placering efter placering på lokala och regionala tävlingar, upp till 1.20, eftersom han kunde vända på en femöring, alltid hoppade och väldigt sällan rev. När vi skulle starta 1.25 upptäckte vi dock det som min tränare alltid hade sagt (hon skällde ut oss efter noter redan när vi kom hem med honom första gången..) att han var alldeles för lat för lilla mig. Jag var i och för sig 168 lång, men jag vägde inte mer än strax över 40 kg vid denna tidpunkt och då har man inte mycket att säga till om. Det var helt enkelt dags att gå över till en lite mer självgående häst (med självgående menar jag i detta fall någon som inte behöver drivas framåt i skritt....).

Faktum var att vi inte behövde åka längre än en mil hemifrån för att hitta min nästa, och nuvarande, stjärna Art. Vill ni läsa mer om henne hittar ni det här.

Och om det är något annat ni undrar om mig eller mina djur så är det bara att skriva en kommentar eller slänga iväg ett mail.