CelieGunnarsson

Namn: Art

Kallas: Ärtan, Pärt, Ärtis-Pärtis och alla möjliga, tänkbara varianter av detta. Vid speciella tillfällen kan även "skithäst" förekomma.

Född: 1999

e: Acacio

u: Miss Ahorn (Alster II)

ue: Ahorn Z

Uppfödare: Jonas Nilsson, Ljungbyholm

Antal ägare: 3 st.

Mankhöjd: ca. 166 cm

Tävlar hoppn: 1.30 (MsvB)

Tävlat dressyr: LB (tävlas ej aktivt)

Varit i min ägo sedan: Augusti -07

Efter att ha kämpat med att sälja Nobbe ("Noble Carboné", min föregående häst) i ett knappt halvår började jag nästan misströsta. Skulle någonsin kunna sälja min underbart snälle skimmelfärgade gentleman? Vi hade sedan tidigare bestämt att inte börja titta på ny häst innan han var såld, eftersom vi ändå inte hade möjlighet att ha två hästar. Loppan, min tränare, hade dock andra planer. Hon bestämde snabbt och lätt att jag skulle prova en klubbkompis häst, eftersom hon hade en känsla av att det skulle kunna fungera. Sagt och gjort, vi åkte ut till hemmaklubben och jag hoppade upp på Art. Början gick helt okej, skritt, trav och galopp klart godkända, så vi gick över till lite hoppning. Då gick det plötsligt fort.. Väldigt fort... Oj så kul det var att hoppa! Fru Ärtan var i och för sig en rutinerad dam redan vid åtta års ålder, felfria rundor i 1.30, men hade inte gått så mycket över sommaren då hennes ryttare hade för många hästar. Till slut lyckades jag dock få koll på en del av alla spakar och efter ett sista språng, ett räcke på 1.20 med en näst intill perfekt anridning, sa Loppan "Tack, det var deet jag ville se. Köp henne nu!". Vad kan man säga? Problemet var ju fortfarande att vi hade kvar Nobbe. Lyckligtvis slumpade det sig så att Ärtans ägare hade tänkt skicka ner henne till en duktig ryttare i Skåne som skulle tävla och sedan sälja henne, en plats som nu inte längre behövdes då vi ville köpa henne! Istället körde vi ner min Nobbe, som tävldes och senare såldes. Så fick jag min Ärta till slut!

Under de fyra år vi har spenderat tillsammans har vi gått från att hoppa 1 metersklasser i 180 km/h utan att kunna svänga och ta kombinationer nästan på studs, till att felfritt rida 1.30 i kontrollerat tempo. Helt underbart! Och utvecklingen har inte stannat av än! Mitt mål är att vi ska nå upp i 1.40, alltså MsvA enligt gamla systemet, innan vi lägger stövlarna på hyllan och Ärtan får bli avelssto. Hon är ju fortfarande ung och fräsch och hoppa, det kan hon! Vår största utmaning är galoppen som fortfarande kräver mycket jobb. Ärtan har en stor galopp som hon har lite svårt att hålla ihop. Detta gör att hon blir väldigt stark och tjafsig. Det här problemet kommer jag säkerligen älta fram och tillbaka många gånger i bloggen.

Ärtan har sedan tidigare en avkomma, Monja f. 2003 e: Cornetto, som för närvarande tävlar 1.20-klasser. Min tanke är att Ärtan ska fortsätta som avelsto när vår tävlingskarriär är över, då hon har mycket fin stam och ett fantastiskt hopp som bör föras vidare. Själv kan jag knappt vänta, även om jag självklart vill ha kvar henne på hoppbanan många år till. Det ska bli så spännande att gå på hingstvisningar, jämföra stamtavlor, mixa och matcha tills man hittar den man tror passar allra bäst. Vilket äventyr det kommer bli! Att sedan få följa ett föl hela vägen från skapelse till en riktig liten häst. Underbart!

Nej, nu måste jag sluta svamla! Om någon undrar något mer om Ärt eller vår resa tillsammans är det självklart bara att slänga in en kommentar eller skicka ett mail. Tack och hej!